Avskrivningar och komponentavskrivningar

Lagen för kommunal redovisning anger inte att någon speciell avskrivningsmetod ska tillämpas, utan det viktigaste är att avskrivningarna speglar hur en tillgångs ekonomiska värde och/eller servicepotential förbrukas.

Rekommenderat för staden är att linjär avskrivning tillämpas och att det huvudsakligen görs enligt de tidsmässiga riktlinjer som angivits under respektive kategori av anläggningstillgångar. Avsteg från givna principer kan göras om det finns särskilda skäl och motiveras specifikt för en enskild investering.

Ur ett redovisnings- och avskrivningsperspektiv är det viktigt att vara medveten om att en enskild materiell anläggningstillgång i vissa fall kan bestå av flera viktiga delar/komponenter. Dessa delar kan förbrukas i väsentligt olika takt och då behöva bytas ut med skiftande tidsintervall under tillgångens totala livslängd. Är så fallet ska den materiella anläggningstillgången redovisningsmässig delas upp på olika komponenter, vilka skrivs av separat utifrån sin bedömda förbrukningstid. Vid utbyte av en separat komponent redovisas den nya komponentens anskaffningsvärde som en ny anläggningstillgång under förutsättning att anskaffningsvärdet uppgår till 200 tkr. Eventuellt bokfört kvarvarande restvärde på den förbrukade delen kostnadsförs. Utbyte av komponenter under 200 tkr kostnadsförs alltid. Mer detaljerad rutin för utbyte av komponenter finns hos fastighetsförvaltningen.

Exempel på när komponentredovisning och komponentavskrivning ska tillämpas är för byggnader och anläggningar så som VA-investeringar, där det i den enskilda tillgången finns betydande skillnader i beståndsdelarnas förbrukningstid. Utifrån stadens analys är komponentredovisnings och komponentavskrivning framför allt tillämpligt på verksamheterna inom stadsbyggnads-, fastighets- respektive skol och fritidsförvaltningen.

Riktlinjer för komponentgrupper och avskrivningstider för framåtriktade investeringar där en enskild tillgång bör fördelas på flera beståndsdelar är:

I samband med införandet av komponentavskrivning fanns en möjlighet att inte dela upp befintliga anläggningstillgångar på flera komponenter, i de fall dess bokförda värde var lågt och kvarvarande förbrukningsperiod var relativt kort. Med detta som bakgrund finns det fortfarande tillgångar som utifrån sin karaktär borde varit fördelade på komponenter, men istället skrivs av enligt ursprunglig plan då den ekonomiska effekten av oförändrad princip bedöms vara begränsad i redovisningen. Inom tillämpliga kategorier är dock samtliga nyanskaffningar föremål för bedömning och tillämpning av komponentavskrivning.